Recensioner
Sydsvenskan
Död och förtröstan — Ola Sandström tolkar Karin Boye
Efter tolkningarna av Tomas Tranströmer gick musikern och låtskrivaren vidare till Karin Boyes texter.
Svärta och döden, men också hopp och möjligheter. Det var vad Ola Sandström fann i Karin Boyes dikter, som han satt nya vackra melodier till och gjort milda, folkmusikskimrande visor av. Folkmusikprofiler som dragspelaren Lisa Långbacka och fiolspelaren Lisa Rydberg ingår i det lyhörda musikergänget.
Ola Sandström satte först avtryck på allvar med Tomas Tranströmer-tolkningarna på ”Eldklotter” 2012 och är själv en virtuos gitarrist, som använder sin konst sparsmakat och smakfullt. Sjunger gör han i samma stil, enkelt och okonstlat, men med fokus och innerlighet, och han når långt in i en.
Albumet startar med Carl Michael Bellmans vaggvisa till lille sonen Carl (”Livet är en sorge-ö/bäst man andas skall man dö”). Livets förgänglighet sjunger också i Boyes ”De gångna dagarna” , ”Vägen hem” och naturligtvis ”Efter döden”. Men när orden förenas med Sandströms musik och röst och det känsliga spelet från medmusikerna växer också en känsla av ljus och förtröstan fram. Och den färgar hela det sällsynt helgjutna albumet.
– Alexander Agrell / 2021-03-25 · Betyg: 4/5
Nordisk musikblad Viser
Ny, kongenial vistolkning av Stig Dagermans dagsedlar
Stig Dagermans dagsedlar har lockat många tonsättare och vissångare genom åren med varierande resultat. Det har blivit många olika uttryck och det har visat sig vara en betydlig utmaning att få en verkningsfull harmoni mellan musik och text så att musiken stärker textens effekt på ett naturligt sätt.
En svårighet är att både tema och ton varierar ganska mycket mellan dagsedlarna. Störst intryck har väl Fred Åkerströms tonsättningar gjort, men stilen passar bara en del dagsedlar, något som antagligen begränsade tonsättningarna till de fem som gavs ut 1967 på LP:n Dagsedlar till kapitalismen.
I samband med 60-årsminnet av Stig Dagermans död 2014 verkar det blivit en ny våg av intresse med tonsättning också av Birgittasviten av Daniel Östersjö och en ny djupdykning i dagsedlarna av Gunnar Törngren. Med denna uppsjö av olika tonsättningar känner jag mig litet avvaktande inför ännu en utgåva, men Flykten valde oss med tonsättningar av Ola Sandström och Bengt Lundström har en helt annan och som jag, nu efter att ha lyssnat på skivan, tycker självklar vinkling.
Tonsättning och framförande är i den politiskt brännbara kabaréstil som var i ropet under efterkrigstiden, just när Stig Dagerman var aktiv, med inspiration från Frankrike och med svenska banerförare som Pär Rådström och Lars Forsell. Denna behandling verkar ha gjort det lättare att hantera dagsedlarnas många olika teman. Också i förhållande till tidigare etablerade tonsättningar som t.ex. Varning för hunden är skivans nya tonsättning ett mycket hörvärt alternativ.
Avslutningen med ett antal recitationer av skådespelerskan och nära vännen Inga Landgré och en uppläsning av Stig Dagerman själv känns också som en harmonisk avslutning på skivan.
För mig fick dagsedlarna ett nytt liv och detta är verkligen en helgjuten skiva som jag rekommenderar som förstaval när du skall införskaffa vistolkningar av Dagermans dagsedlar. Därmed inte sagt att det inte finns en hel del intressant att lyssna på också i de andra utgåvorna.
– Håkan Hultin / 2016-02-21
Svenska Dagbladet
Flykten från tomt pladder till naturens berikande språk… en gitarrslinga hastar förbi, bildar upptakt. Gitarren berättar också den, ord vägs mot toner i en helgjuten, starkt poetisk, orkestrering. Ola Sandström är en ypperlig instrumentalist och lyhörd tonsättare vars gestaltning bärs av en stram dramatik där tanken väger tungt i ett tilltal utan åtbörder. Här uppenbaras för mig likheter mellan Tranströmers dikter och, den förvisso vassare, Dagermans dagsedlar i tidningen Arbetaren – en knivskarp insikt, förmågan att blixtbelysa orsakssamband, vardaglighet och svarta bråddjup, galghumor. Allt detta förmedlar Ola Sandström med tillskott av Petter Erikssons kontrabas i ett musikspråk som är både klassiskt och nutida.
– Ingrid Strömdahl / 2012-02-15 · Betyg: 5/6
Sydsvenskan
Nu hoppar alla på Tranströmervagnen. Men den här mannen har åkt där länge och höll inne sin skiva, ville inte bli en lycksökare under Nobelfesten.
Ola Sandström har satt musik till kortare dikter från nästan hela Tomas Tranströmers produktion. Verserna är inte lättgreppat symmetriska som vanliga sångtexter, men Sandström har ändå lyckats skapa harmoniska, organiska melodier. Känslan av harmoni i själva dikterna har knappast skadat heller.
Sandström är en känslig sångare, han hittar utan stora gester rätt läge och tonfall för varje Tranströmerbild. Orden får skina utan konkurrens, omfamnade av bara Sandströms återhållet virtuosa gitarr (som kan röra vid både blues och fado) och en tillfällig kontrabas.
Bästa spår: Allegro.
– Alexander Agrell / 2012-02-08 · Betyg: 4/5
Nerikes Allehanda
I tio års tid har Ola Sandström arbetat med att tonsätta dikter av Tomas Tranströmer. Allt började egentligen med att de båda möttes på Mälardalens högskola 2002. Ola som var student där framförde då sina två första tonsättningar av Tranströmers dikter.
Gensvaret från poeten och hans hustru Monica gjorde att han inspirerades att fortsätta. Sedan dess har det blivit några nya tonsättningar varje år, tills det fanns material till ett helt album. Och just när han skulle gå in i studion för att spela in det meddelades att Tranströmer hade fått Nobelpriset. Snacka om tajming!
Ola Sandström är från Västerås, där ju Tranströmer också bodde under en stor del av sitt liv. Sedan 2003 är Ola bosatt och verksam som vissångare i Stockholm.
Skivan innehåller 17 tonsatta dikter. Tranströmers koncentrerade stil gör att de flesta visorna är korta, mellan en och två minuter långa. Flera av Tranströmers mest kända och älskade dikter finns med, som ”Allegro”, ”Madrigal” och ”Romanska bågar”. Sandström har beskrivit hur han improviserat fram visorna, låtit ackord och melodik anpassa sig efter texten.
Det jag gillar mest är att han lämnar mycket luft mellan stroferna, så att man hinner ta in och smälta Tranströmers mångbottnade formuleringar. Mellanrummen fylls med eminent gitarrspel.
Gitarren är Ola Sandströms huvudinstrument. Det märks. Han trakterar den med god teknik och känslig hand. Rösten är mjuk och naturlig, dock inte utan karaktär. Stilarna varierar från schubertska tongångar över blues och bluegrass till lättlyssnad vispop. Variationsrikt och värmande för själen i vintermörkret.
– Måns Uggla / 2012–02–03 · Betyg: 4/5
Nöjesmix
SANDSTRÖMS SANNDRÖM
Hur ofta lyssnar du på texterna när musik når dina öron? Vad är det som får dig att ens lägga märke till dem; sångarens manér, sångens skönhet, det udda i rösten, tungans vägande av ordens bokstavskombinationer? Ola Sandström är gitarrpedagog och har bland annat studerat kammarmusik i tre år. Det är tio år sedan hans resa mot Eldklotter inleddes. Vid ett besök av Tomas Tranström på Mälardalens högskola, där Ola studerade, fick han chansen att framföra några tonsättningar av Tranströmers dikter. Västerås stad uppmärksammade det hela och gav honom ett stipendium att fortsätta. Det gjorde han och nu har 20 spår signerade
Sandström/Tranströmer blivit mer än en dröm. De släpps på Kakafon två månader efter Nobelpriset tilldelades vår store samtidspoet.
NÖJESMIX KOMMENTERAR
Vad Ola Sandström egentligen har musikaliskt kommer inte fram på Eldklotter. Det här är en skiva där Tranströmers texter ligger allra främst. Vissa stråkinslag förekommer, men det är den nakna gitarren som respektfullt tillbakalutat ackompanjerar dikterna. De har i de flesta sjungits in improviserat varefter harmonier och musik har fungerat som pålägg i efterhand. ”På så sätt har musiken anpassat sig efter texten. I andra fall har jag jobbat utifrån stämningar och ackordsföljder som understryker min egen musikaliska upplevelse av dikten” säger Ola Sandström själv. Dikt. Musik. En röst. Tröst.
– Fredrik B Nilsson / 2012-01-25 · Betyg: 4/5